Nebbeboda skola
Harry Martinson gick  i Nebbeboda skola (småskolan) från den 19 mars 1912 tom vårterminen 1913. Hans lärare var då Alma Olsson.

Från den 19 oktober 1914 t om vårterminen 1915 var Karl Johan Staaf lärare i folkskolan i Nebbeboda, mycket älskad av Harry Martinson.

Skolsalen
Under höga järnkaminen
blinkar björkvedselden
genom luckans sex små fönster av glimmerblad.

Den uppvärmde som en verklig vän
av plåt och gjutjärn från Norrahammars bruk
det kunskapsrika rummet ända fram till katedern.
Lärjungarna skrev i tystnad
sig allt längre in
i det sakta och noga förbättrade vetandet.
Genom köldfönstren lyste snöns
nyutbredda vithet in från vinteråsarna.

Det var livets eget vita och oskrivna blad
som kallt sken in.
Ur Längs ekots stigar, 1978.

Personlig kommentar
Verklighetens skolsal fanns i Nebbeboda skola, dit Harry gick ”hem” och där det fanns en lärare som inte var av denna världen. Han var av Västergötland. Han hette Stav (Nässlorna blomma, 1935.) Dikten börjar med järnkaminen. Om denna skriver Harry Martinson i Svärmare och harkrank, 1937. /…/”Stav går och känner på den kallnande kaminen och säger Här är kallt, barn, ta och öppna fönstren mot Stilla havet! Vi gör så och lägger in några små vedfång av de väldiga douglasgranarna i Brittiska Columbia.”/…/
Vintern 1915 då Harry gick i Nebbeboda skola är omtalad som den snörikaste vinter som varit i denna trakt.

Att få gå in i Nebbeboda skola, berätta om Harry och läraren Stav, läsa dikten om ”skolsalen” det är för mig Harry Martinson.

Bengt Bejmar

Här kan du läsa mer om Harry Martinson sällskapet